10/11/2024
Hösten övergår I vinter och snart har alla löven fällts. Jag har gått runt de senaste veckorna och tagit lite bilder på de sista kvarvarande höstlöven. En sista hälsning av färger från träden innan det blir dags att sova. Hoppas ni får sova lugnt och djupt så ni vaknar starka inför en ny vår och sommar.
Jag ägnar den japanska lönnen, Acer palmatum, en särskild fördjupning.
Acer palmatum, japansk lönn. Det svenska namnet är lite blekt med tanke på att den japanska floran innehåller ytterligare 21 arter av lönn. Av dessa finns alla utom fyra arter i arboretet. Tre av dem har provodlats men utgått och den sista, Acer distylum, verkar än så länge närmast omöjlig att få tag i. En lönn med blad som lind!.
Acer palmatum är mycket variabel i naturen och det har uppmärksammats i Japan sedan mycket långt tillbaka. Redan i en dikt publicerad år 614 e.Kr. prisas lönnen för sin skönhet. Man behöll plantor från naturen med utmärkande egenskaper och korsade dem med andra plantor med andra egenskaper och de av avkomman som ansågs särskilt odlingsvärda gavs namn och förökades sedan vegetativt, vanligen genom ympning på en grundstam av fröplanta. En sådan planta kallas idag ”kultivar” cultivated variety” , odlad variant.
Storhetstiden för framställande av nya kultivarer av Acer palmatum är den mestadels fredliga s k Edo-perioden, 1603- 1867. Beräkningar ger vid handen att över 200 olika kultivarer odlades under denna tid. En av de äldsta skrifterna som namnger kultivarer publicerades 1695. Författaren hette San-nojo Hanado. Mer känd är en publikation från 1710, Zoho Chikinsho, författad av Ibei Ito, sagd att vara son till den förre nämnde författaren. En reviderad version kom 1719 och en mer definitiv version 1733. Den innehåller illustrationer av 36 kultivarer, var och en åtföljd av en dikt.
Namnen är ofta beskrivande, som Yugure “skymning”, Seiryu, “turkos drake” och Sazanami “rufsig”. (ungefärliga översättningar, en inhemsk Japan skulle nog vilja förtydliga..) Av dessa äldsta finns flera i arboretet, Sazanami omnämd 1733, Okushima 1719, Tamukeyama och Yugure 1710. Det betyder då att det under mer än 300 år, har funnits någon som tagit en ympkvist från en äldre planta och ympat på en ny grundstam samt sett till att ge denna korrekt namn. Annars hade vi inte haft dem kvar.
En sammanfattande utgåva, Kaede Binran (“Lista av lönnar”) beskrev 202 kultivarer och publicerades 1882 av författarna Seigoro Oka, Isaburo Ito, and Gosaburo Ito. De två sistnämnda möjligen ättlingar till det tidiga 1700-talets författare, Ibei Ito..
Andra världskriget var förödande för beståndet av gamla kultivarer. Odlingar av gamla träd, ofta moderträd, röjdes för matproduktion eller höggs ned för brännved. Berättelser om trädgårdsmästares sorg över förstörelsen ger knappast rättvisa för vad de kände.